1 månad

Då har det gått fyra hela veckor sen vår son kom till oss. Eller på fredag är det 1 månad sen. Det känns som han alltid har varit här men samtidigt så kan jag inte förstå att det var en hel månad sen vi låg på bb. En förlossning som inte alls blev som jag tänkt. Det slutade i akut kejsarsnitt, som jag var väldigt rädd för innan det var dags. Men där och då kändes det som det bästa alternativet och jag höll mig lugn. Personalen som var med var mer än fantastiska och jag kände mig inte förbisedd det minsta. Alla var på så bra humör. Som läkaren efteråt sa till mig. " Det va en sån himla härlig stämning inne i operationsalen, nästan lite barkänsla". Härlig jämförelse! Och känslan när vi hörde vår son för första gången var överväldigande. Jag kunde inte önska nåt mer där och då.

Nu sitter jag här hemma och är sådär trött som alla har "varnat" en om. Det är saker över hela lägenheten, håret i en ständigt slarvig tofs, tröstar och ammar, leker, sover i två timmars pass. Men vad härligt det är att vara mamma. Visst man oroar sig och man gråter lätt för minsta lilla, då man tror att han är för varm, för kall, för mätt, för hungrig.. Men det hör till. Det tar ju ett tag att lära känna sitt lilla barn.

Låt mig presentera Henry!