I onsdags kom mormor till min räddning. Henry har varit kinkig och gråtit mycket på kvällarna, det vill säga mycket trött mamma... Dessa härliga faser. Tur att man möts av ett leende från honom varje morgon som gör att man glömmer allt på två sekunder.
Andreas har jobbat borta hela veckan, så vi saknar honom extra mycket just nu. Men imorgon kommer han hem. Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar